For English, scroll further down.

 (Den korta texten)

NÖJ DIG

- ett nytt möbelföretag och ett sätt att betrakta världen.


NÖJ DIG tillverkar möbler för hand i Sverige av bortkastat fult material. Som namnet försiktigt föreslår är NÖJ DIG’s hållning att vara nöjd med det man redan har. Framför allt ur ett estetiskt perspektiv. Att köpa nytt, byta ut, renovera och operera enbart baserat på estetik är
något jag är tveksam till om vi mår bra av. Det är stressande både för vår livsmiljö och för vårt psyke.

Genom att bygga möbler av ett redan slitet material tar NÖJ DIG höjd för det framtida slitaget och använder skavankerna till sin fördel.

Det blir väldigt användarvänliga möbler med en nästan oändlig livslängd.


NÖJ DIG / Finn Ahlgren


(Den långa texten)
Jag ber i förhand om ursäkt för att texten är lite luddig och att resonemanget kanske haltar, den är under konstruktion. 

NÖJ DIG är ett sätt att praktisera en idé, en teori. Idén om att vi har det för snyggt och teorin om hur vi kan leva med det fula.

Vi har det för snyggt för vårt eget bästa. Min gissning är att vi är kodade sedan stenåldern att vilja ha det snygga för att det kan signalera kunskap, status och andra åtråvärda egenskaper. Jag tror också att den kodningen bygger på en tillvaro med starkt begränsade snygga saker. Att vi idag har ett överflöd av snygga saker verkar vår hjärna inte bryr sig om. Den fortsätter bara vilja ha.

Vi konsumerar estetik ungefär som vi konsumerar socker. Innehållslösa och näringsfattiga kickar som inte ger oss något mer än känslan av trivsel för en liten stund.

Att vi har så stor tillgång till snygga saker, och lägger så mycket tid och tanke och pengar på hur saker ska se ut (helt bortsett från praktisk funktion) gör oss väldigt upptagna av yta. Och jag tror inte att vi mår bra av det. Jag tror att den tiden och energin vi lägger på statusbyggande, värdeökning och jämförande med andra mest stressar oss. För det är vad estetiken är idag. Precis som på savannen markerar den status. Det nya köket, den nya jackan, eller den nya stolen har inget med att laga mat, värma sig eller sitta skönt. Det har med status att göra. Och det tycker jag väl att vi kan få syssla med i viss mån men inte i den totala övermåttan som vi gör nu.

För vi blir aldrig nöjda. Varje köp leder ofelbart till ett till köp. Strävan är konstant och det du har kommer aldrig att vara tillräckligt fint.

Bättre då för ditt välbefinnande att nöja dig.

Den lilla men effektiva självhjälpen med att nöja sig är tyvärr också att göra något obekvämt.

Det går praktiskt till så här:

Välj ut något i ditt liv som du tycker är fult, och det kan vara något ganska rejält fult. Det ska vara något som du verkligen skulle vilja åtgärda. För mig var en toalett med katastrofalt fula tapeter. Men det kan vara ett stort hål i en tröja, någon möbel, ett helt kök, det brukar finnas lite olika att välja på. När du väl har hittat något, välj aktivt att acceptera det som det ser ut.

Du behöver inte tycka om det, du bör  fortsätta tycka att det är fult ett tag till, annars var det nog för lätt, eller du kan avsky utseendet för evigt, det viktiga är att du accepterar det trots att du inte tycker om det. Det du gör här är en aktiv handling av tolerans i en tydlig och kontrollerad form. Det är även en uppvisning i karaktär, att du själv bestämmer över ditt liv.

En av de positiva sidorna med att nöja sig är att det egentligen kostar väldigt lite kraft, tid eller pengar. Vår mest värdefulla valuta.

Det kräver heller inte något speciellt av dig. Du behöver inga redskap eller förkunskaper. Du kan vara en total amatör eller professionell utövare av utseende. Du kan vara i vilken kondition som helst. Rik eller fattig. Sönderarbetad eller i ditt livs form. Det spelar ingen roll. Det enda som behövs är något du tycker är fult.



The short text:

NÖJ DIG

• a new furniture company and a way to view the world.

NÖJ DIG manufactures handmade furniture in Sweden from discarded, ugly materials. As the name gently suggests, NÖJ DIG’s attitude is to be content with what one already has, especially from an aesthetic perspective. Buying new, replacing, renovating, and undergo surgery solely based on aesthetics is something I am doubtful if it is beneficial for our well-being. It is stressful for both our living environment and our mind.

By building furniture from already worn materials, NÖJ DIG anticipates future wear and utilizes imperfections to its advantage.

The result is very user-friendly furniture with an almost infinite lifespan.

NÖJ DIG / Finn Ahlgren


(The long text) I apologize in advance for the text being a bit fuzzy, and the reasoning may be incomplete. It is under construction.

NÖJ DIG is a way to practice an idea, a theory. The idea that we have it too neat and the theory of how we can live with the ugly.

We have it too neat for our own good. My guess is that we are coded since the Stone Age to desire the beautiful because it can signal knowledge, status, and other desirable qualities. I also believe that this coding is based on a reality with severely limited beautiful things. The fact that we now live with an abundance of beautiful things, our brain does not seem to care. It just keeps on wanting.

We consume aesthetics much like we consume sugar. Empty and nutrient-poor kicks that give us nothing more than the feeling of well-being for a short while.

The fact that we have such access to beautiful things and spend so much time, thought, and money on how things should look (completely aside from practical function) makes us very preoccupied with surface. And I don't think we benefit from it. I believe that the time and energy we spend on status building, value enhancement, and comparing with others mostly stress us. Because that's what aesthetics are today. Just like on the savannah, it marks status. The new kitchen, the new jacket, or the new chair has nothing to do with cooking, getting warm, or sitting comfortably. It's about status. And I think we can engage in that to some extent, but not to the excessive degree we do now.

Because we are never satisfied. Every purchase inevitably leads to another purchase. The pursuit is constant, and what you have will never be fine enough.

Better then for your well-being to be content.

The small but effective self-help of being content unfortunately also involves doing something uncomfortable.

Practically, it goes like this:

Choose something in your life that you find ugly, and it can be something quite hideous. It should be something you really want to fix. For me, it was a bathroom with disastrously ugly wallpaper. But it can be a big hole in a sweater, some furniture, an entire kitchen; there are usually different options to choose from. Once you've found something, actively choose to accept it as it is.

You don't have to like it; you should continue to think it's ugly for a while, or you can dislike the appearance forever. The important thing is that you accept it even though you don't like it. What you are doing here is an active act of tolerance. It is also a demonstration of character, that you decide over your life yourself.

One of the positive sides of being content is that it actually costs very little effort, time, or money. Our most valuable currency. Another possitive side is that it is nice.

It also does not require anything special from you. You don't need tools or prior knowledge. You can be a total amateur or a professional practitioner of looks. You can be in any condition. Rich or poor. Overworked or in the form of your life. It doesn't matter. All that is needed is something you find ugly.